Regn och rusk ute, många tankar.
Min pappa har precis åkt, vi har druckit några kopparkaffe och pratat om livets alla hinder men även möjligheterna som livet har att erbjuda.
Detta fick mig att börja fundera lite på teknikensunder, jag har facebook, instagram och jag har också en blogg.
Det är många med mig som visar upp sina hem genom bilder på instagram men även många som med hjälp av statusar på facebook kan förmedla och berättar saker om sin vardag,
Vi kan välja att visa det vi tycker om och vi kan även välja bort att dölja sånt som vi inte vill visa.
Jag kan bara se åt mig själv och jag visar lite allt möjligt, men mest inredning, tips och idéer. Förut var jag mer öppen med att visa bilder på resten av familjen och berätta mer om vår vardag än vad jag gör idag.
Man får inte glömma bort att alla dessa fina instagrambilder, familjebilder, blogginlägg etc kanske oftast väljer att lämna ut finare sidan av sin vardag, eller vad tror ni?
Jag vill ändå poängtera att vi väljer ju visserligen vad vi vill skriva själva och vilka bloggar vi vill läsa.
Men för vem bloggar vi?
Jag kan ibland få upplevelsen av att idag berättar man om sitt liv, sin vardag genom internet, med hjälp av bloggar, instagram och facebook än direkt till våra vänner, kollegor, familjemedlemmar etc.
Har jag fel?
Internetvärlden är häftig och den har öppnat dörrar för oss människor som man aldrig tidigare trodde var möjliga!
Idag när jag själv har blivit mamma kan tanken ibland slå mig att min dotter nog aldrig kommer att uppleva den här kommunikationen som fanns när jag var liten då man cyklade hem från skolan. Man skildes i ett gatuhörn och
bestämde att man skulle fortsätta ses efter läxor, träning och kvällsmaten på samma ställe ( 2 timmar senare).
Jag kan ibland få upplevelsen av att idag berättar man om sitt liv, sin vardag genom internet, med hjälp av bloggar, instagram och facebook än direkt till våra vänner, kollegor, familjemedlemmar etc.
Har jag fel?
Internetvärlden är häftig och den har öppnat dörrar för oss människor som man aldrig tidigare trodde var möjliga!
Idag när jag själv har blivit mamma kan tanken ibland slå mig att min dotter nog aldrig kommer att uppleva den här kommunikationen som fanns när jag var liten då man cyklade hem från skolan. Man skildes i ett gatuhörn och
bestämde att man skulle fortsätta ses efter läxor, träning och kvällsmaten på samma ställe ( 2 timmar senare).
Idag hinner dom knappt hem innan de hörs på kick eller facebook, istället för att bestämma träff och ses räcker det att ta upp mobiltelefonen eller sätta sig franför dataskärmen och skriva långa meddelanden tillvarandra via internet istället.
Låter jag gammal och tråkig nu eller ligger det något i, i vad jag säger?
Jag ser att ni är ganska många som kikar in här varje dag. Vilket jag uppskattar att ni tar er tid o göra. Fast de är få som lämnar ett
avtryck här inne! :(
Så vad är de då som lockar er att läsa min blogg? Vad vill ni att jag skriver och visar er?
Ska jag fortsätta blogga?
Eller ska jag sluta med detta!!
Jag har ganska många tankar idag.
När jag ändå håller på och tjatar på att ni ska på ett eller annat sätt ska börja lämna avtryck i bloggen =) så kan jag lika gärna nu ställa frågan: Hur ser ni på denna tid vi lever i idag??
Jag ser att ni är ganska många som kikar in här varje dag. Vilket jag uppskattar att ni tar er tid o göra. Fast de är få som lämnar ett
avtryck här inne! :(
Så vad är de då som lockar er att läsa min blogg? Vad vill ni att jag skriver och visar er?
Ska jag fortsätta blogga?
Eller ska jag sluta med detta!!
Jag har ganska många tankar idag.
När jag ändå håller på och tjatar på att ni ska på ett eller annat sätt ska börja lämna avtryck i bloggen =) så kan jag lika gärna nu ställa frågan: Hur ser ni på denna tid vi lever i idag??
Kram Elle
Hej! Läser din blogg då och då och tycker det är jätte kul.Läser många inredningsbloggar och tycker jag får inspiration.Så fortsätt Elle!
Kram Wiivi